Mina första veckor i bilder

20160912_195701[1] 20160828_210828[1]
Den fina fjorden har varit lika fin varje dag. 

14199697_1121804257872829_7863064663801512209_n 14203201_608870595934406_2373520584728105710_n
Jovisst, vi hade second year show. Jag var med i 4 akter (på bilderna: Bollywood dans och Bohemian Rhapsody). 

14212156_1236577449740632_5623384404594431510_n 14222173_1236577516407292_2403635984438950297_n 14224924_1236577363073974_2428587854954810021_n
Vi har haft mycket yoga. På sista bilden är det jag och Tess som har lite rums-yoga.

14233228_1121803691206219_6266706749980224861_n
Ännu en bild från Bohemian Rhapsody som var den svåraste och roligast låt jag någonsin framfört.

14191915_890756017695241_1481456764082731783_n
Vi har haft lite hus aktiviteter, såsom en fotbollsturning. Förra året vann vi. Det var då det. Men i år hade vi minst lika roligt i alla fall. 

20160827_190650
Theme Party. Vi var vampyrer. Dödligt läskiga.

sign_black

Mys i försommaren

Jag uppskattar ärlighet, och därför ska ni få ett litet smakprov:
Det är faktiskt lite skönt här på campus utan andraåringar.
Åh boj. Hon sa det!

Det känns dumt att medge, men att bara vara vi förstaåringar (numera andraåringar?) är väldigt trevligt. Vi har som mer tid för varandra och vi tar oss tid att vara ihop.

I måndags kväll var det pannkaks-mys i ett fort av madrasser, filtar, kuddar och gosedjur.
Screenshot_2016-05-23-22-45-33
Jag, Vemund och Roche (Kanada). Amanda (Åland) tog bilden.

I tisdags lagade jag och Amanda mat och planerade vår trip i sommar. Det kommer bli så bra! Vi ska börja i Småland hos mig, sen åker vi på vandringsresa i Skåne för att avsluta med lyxhelg i Köpenhamn (och för min del stanna kvar och fira Vemund födelsedag med honom, samt träffa min danska co-year Maria).
received_1212821532071081
Det var delikat.

Igår kväll hade vi ABBA party. Med kavel, brillor och solnedgång sjöng vi så rösterna tog slut. Länge leve ABBA.
20160526_214250
Jag, Alberte (Danmark), Amanda (Åland), Magnus (Färöarna), Asta (Danmark) och Angie (Ryssland). AKA. Benny, Björn, Agnetha och Anni-Frid. 

Annars är det mest uppsats-skrivande om dagarna. Vi har något som heter IA (Internal Assessment), vilket är långa, tungt vägande betygsmässigt, uppsatser som vi skriver i varje ämne. Det är de vi dragit igång med nu.

OM NIO DAGAR ÅKER JAG HEM. Woop-woop.
Kram

sign_black

Veckan med extra känslo-strössel

Hej hå!

I tisdags var det en stor dag här i Norge; 17:e maj. Nationaldagen här tas i med andra handskar än med de som vi i Sverige plötsligt vid kvällsteet utbrister: ”Nämen titt’! Det är visst vår nationaldag idag. Jahaja. Skål då!”. Aldrig har jag upplevt något så nationalistiskt. Det var intressant. Vi gick i parad i Flekke med flaggor, lyssnade på tal om Det Älskade Landet, sjöng nationalsången alldeles tillräckligt många gånger, åt helt fantastisk mat och för egen del gick jag även på hike med Vemund och Roche.

13227793_1150317191699992_8545806080923516176_o 20160517_103113 (1)
Jag, Amanda (Åland) och Belen (Spanien) i våra folkdräkter

20160517_121119 20160517_123324

Sedan skrev vi våra sista examen, vilka till övervägande del kändes bra. Hjärnan blir ju något degig i längden av att skriva prov, men jag tror det gick fint. Har fått tillbaka matematik och svenska proven och de gick galant!

I fredags var det graduation dinner, vilket innebär att alla andraåringar åker iväg på en rejält tilltagen middag, alla anhöriga som kommer för studenten är på middag i Hoegh organiserad av förstaåringar, och föräldrar och syskon är också inbjudna till en Parent Show. I denna deltog jag. Jag sjöng ihop med Sara-Estelle från Tyskland. Det hela gick jättebra och var väldigt… improviserat. Jag tror det togs lite bilder, men de har jag inte tillgång till i skrivande stund. De kommer kanske senare. Efteråt, i alla fall, från 23:00 och inpå de sena timmarna for vi på fest ihop med våra andraåringar där vi alla dansade i förnekelse inför det faktum att det var vår sista dans.

I lördags var graduation. Jag bölade som ett barn. Det gjorde vi alla. Det var brutalt jobbigt och efteråt var vi vätskedränerade hela bunten. Att ta farväl av halva familjen visade sig mer hjärtskärande än trott. Och att se alla kärlekspar som delades var uppriktigt sagt förjävligt. Jag är lyckligt lottad som fann min älskade i samma årsgrupp som jag är i. Vi slipper i alla fall splittras på det där viset.

13265885_1153546668043711_2310303463101061537_n
Våra fina andraåringar
13255915_1153547538043624_6928207926223122911_n
Flekkes tårbad. Det var… nej. usch. 13241285_1153547758043602_7739785696270935852_n
Jag och Daphnie (Israel). Fångade på bild i stunden av gråtande. 

Graduation 2016 195 Graduation 2016 189

 

Igår åkte vi på trip till Svanøy – en fantastiskt vacker ö en timmes båtfärd ut i fjorden. Där umgicks vi med tama hjortar (!!!), åt gott, lekte lekar, pratade och försökte uppmuntra oss själva.

Tre försök till att få till en schyst selfie med en av de extremt tama hjortarna. Tja. Vi kämpade väl, jag och Anna (Sverige): 
received_1267164969978731 received_1267165043312057
Jag och Anna ser ju glada ut, i alla fall. Det räknas väl också för någonting… 
received_1267165056645389

Nu är det två veckor kvar. Hujeda. Wiho. Buhu. Så känns det den här helgen. Kram sign_black

Firande och allmänt julmys

GLAD FÖRSTA DECEMBER!

I förra veckan provade jag på isländskt julbak. Vi hade rumsmys och bakade en tomtesäck full med kakor. Jösses vad med kakor. Men islänska sötsaker får en klar tummen upp. Se för er själva, ser de inte alldeles juliga ut?
20151125_200134
Smaskens!

Vi hängde också upp vårt träd och klädde det med vad vi hade till hands. Är det inte bedårande? Jag tycker det var en rätt klipsk lösning på problemet med att vi inte har någon granbelysning – att hänga den under lampan råder ju bot på bristen av ljus.

20151123_170713_2
Fick lite hjälp av grannen Theo (United Kingdom) också. Tack tack.

I lördags kväll firade vi Thanksgiving. Konceptet var enkelt; ville man komma, lagade man en sidorätt (till kalkonen) och tog med en tom tallrik. Det funkade otroligt bra, och vi hade en så massiv buffé att det knappt märktes när  alla tagit. Thanksgiving är för övrigt en så fantastiskt vacker tradition. Det handlar inte om att handla massa prylar – det enda viktiga är att visa tacksamhet och kärlek. Det var en underbar kväll, kort sagt.

Thanksgiving
Jag och Ms. Amerika (Faith). 

Thanksgiving_dinner
Det här var väl på ett ungefär en tredjedel av det hela.

received_1099824023370833
Såhär satt vi. Amanda (Åland) ska ha creds för den häftiga bilden.

I söndags kväll hade vi födelsedagskalas för Bee (Blessing) som fyllde 19. Med en massa afrikaner hade vi fest i vårt rum. Det blev mycket afrikanskt skakande (herregud, jag är helt fascinerad. Hur kan de röra sig så? Jäkla magiskt, alltså) och sjungande, och även mycket ätande. Vi alla hade förberett något, och det blev tillsammans ganska extremt. Men Blessing var rörd till tårar, och vi hade jätteroligt.

20151129_192324_2
MYS!


Om en vecka far jag hem. Det är en stor lättnad. Jag trivs som saffran i en lussekatt här, och jag vill inte hem i den meningen, men livet på RCN är extremt intensivt. Det måste ändå sägas.
Om jag lite metaforiskt ska försöka förklara; Livet är saft. Livet utanför RCN är den blandade saften, medan livet på RCN är det rena koncentratet. De innehåller på ett ungefär lika mängd drama, plugg, (förstås inte lika mycket internationella tillställningar, shower, ja, RCN-grejer) träning, osv. Men allt sker så mycket mer intensivt på RCN. Det är packat i en laxask. Det är underbart, men också slitsamt. Därav är jag en månads vinterlov om en vecka, evigt tacksam.

OBS, SNÖ:
20151122_110955

Okej, vänner. Ha en fantastisk vecka, så hörs vi när vi hörs.
Kram,
sign_black

 

Off we go!

Sista dagen hemma spenderades (spenderas) med min familj och en något efterhängsam känsla av vemod och sentimentalitet. Men jag måste på allvar sluta behandla situationen som om det vore min död. För sjutton gubbar, jag kommer ju hem (a.k.a återuppstår) om fyra månader. Att ta farväl smärtar ändå, men det är inte för evigt. Chill-i-dill.

Jag och syster Sara gick ut och fotade lite. Dels var det ett ypperligt tillfälle till övning av väsk-konk, dels så är det här en Början på något, värd att föreviga. Här är hursomhelst resultaten:

_MG_1241
(Ser ni? En hand till övers för en enormt fet rullväska. Det här kommer gå galant.)

_MG_1256
Antingen är jag extremt miljömedveten, står pall och tar mig till Norge till fots. Eller så har jag gått ett par meter från garageuppfarten bara för att försöka se lite mer ”ett-med-naturen” ut. Hm…

_MG_1265

Någon gång strax innan sommarlovet startat, påbörjade jag en nedräkning.
Whiteboard-tavlan i mitt rum har sedan dess haft en fras ur norska nationalsången nedkluttrad på sig, ihop med en siffra, tickandes neråt i rasande fart.
PicMonkey Collage
Det är häftigt att i efterhand titta på det. För varje tiotal jag passerat har känts som en milstolpe. Jag undrar vad det gör nollan till. Maratonstolpe?

Kollektivtrafik erbjuder lite varierande kvalité av wi-fi, så jag får helt enkelt säga att vi hörs när vi hörs. Blir det inte inom de närmsta dagarna, så blir det någon dag därefter.

Ta väl hand om Sverige (och dess invånare), tills jag återkommer. Kram!
sign_black

Radio och allmän sluttamp

Nu är allt packat. Det gick oväntat fort, och också betydligt mycket lättare än jag trott. Till och med ukulelen fick plats – TACK för det. Vi kan helst utesluta prat om vikten för resväskorna, för där spårade det hela ur något. Men där har jag enorm fördel av att åka tåg och inte flyga; begränsing för packningens vikt är oidentifierad. Dock vore det ju trevligt om jag orkar bära den själv, men det är sådant som helt enkelt får lösa sig.

20150814_095032Snapchat-807935335442688113620150814_095050
Ifall min väska tar sig friheter och lämnar mig^.

Imorse var jag förresten med i radio. P4 Jönköping ringde för att prata om UWC och mitt stipendium i live-sändning. För er mer media-kultiverade, förstår jag att det hela låter som vardagsmat, men för mig… Jisses. Det var otroligt pirrigt. Jag var rädd att jag skulle säga något jättedumt, alldeles tagen av nervositet. Men det hela flöt på bra, och förutom ett för entusiatiskt ”God morgon!”, så lyckas jag låta rätt lugn. Om ni vill höra själva, så kan ni klicka här och spola fram till 1:43:20.

Igår hade jag avskedsfest med mina vänner. För att hålla mig kort kan jag väl säga såhär: På kvällen efter alla adjö:n, satt jag utmattad i vätskebrist. Tårarna hade runnit i floder och Store Någon, vad mycket enklare det är att prata om avsked, än att ta dem på riktigt.
received_839366212825669
Åh, älskade ni. Jag saknar er redan.
20150813_201457 20150813_201350
Jag önskar för alla att få vänner som er.

En dag kvar hemma, sen bär det av. Denna veckan är den mest emotionella jag någonsin genomlevt. Och här kommer alla känslorna på en och samma gång. Men det är så det ska vara, tror jag.

Ha det fint. Kram!
sign_black

En veckolång slutvinjett

Nu är jag inne på det så kallade finliret. Alla kläder är framplockade och relativt genomtänkta, och med det följer att mitt rum nu är ett enda stort tillhåll för stök. Men jag har en känsla av att det där med alternativ ordning är något jag gör klokt i att vänja mig vid.

En snabb fråga som cirkulerat i mitt huvud de senaste dagarna; Hur viker man strumpor så att de tar så liten plats som möjligt? Jag har funderat och utforskat olika möjligheter;

20150806_153918
20150806_153905
20150806_15393420150806_153952

Vad tror ni? Jag tror nästan på sock-puckeln, faktiskt…  Eventuellt funkar det att trycka ner dem varstans de råkar får plats.
Viktigt sådant. Det är de små detaljerna som får packningen att gå ihop, resonerar jag.

I övrigt så har jag, med kalendern i handen, pusslat och knåpat med min sista vecka i småländska trakter. Planerna är spikade, många ska jag träffa, totalt upprymd är jag och tårar kommer spruta som ur en sorgens vattenspridare. Det är smällar man får ta.

Hur ni än viker era strumpor (eller hur ni har vett att skita fullständigt i varken det ena eller det andra), får ni ha det så bra, så hörs vi. Kram!
sign_black

Testpack och en något märklig katt

Idag fick jag den goda idén att testpacka (vilket enbart är ett finare sätt att säga att jag var för klåfingrig och otålig för att låta allt packande vänta). Utav det hela fick jag två insikter:
1. Min packningslista tar hem titeln som årets Mest Optimistiska Spektakel. Ojojoj, vad bläck som kommer förbrukas då punkter ska strykas. Den där listan kommer behöva genomgå en fet retuschering för att bli användbar. Men det ska nog gå vägen.
2. Jag är otroligt lyckligt lottad som ens har en så saftig prylbank, att punkt 1 blir ett dilemma. Det är långt ifrån alla som föddes in i ett så priviligerat samhälle som jag. Det är viktigt att komma ihåg också.
My_packed_bag
Jag har en sportbag till mitt förfogande också. Med lite jäklar anamma kommer det här att gå som smort, var så säker.

Min katt, Curry, var på förmiddagen på humöret jag betraktar som båda hans charmigaste och hans absolut värsta. Jisses.
20150730_213855
Vad ska det här föreställa? Titt-ut? Karate-kid?
Jag kommer sakna honom. Mycket. Kanske sträcker det sig så långt att jag börjar sakna ackupunkturbehandlingen som mina lår bjuds varje gång han vill ligga i knäet och ”mysa”. Kanske till och med sättet på vilket han stoltserar med sina fångster genom att släpa in dem inomhus och jama tills någon kommer för att applådera hans arbete (applådera/skrika/skälla – det är ju på ett ungefär samma sak). Kanske det där lilla monstret kommer få det att värka i bröstet vissa dagar. För mitt i allt är han en fantastisk varelse, om än utan varken värdighet eller intellekt.

Och säkert far det genom era huvuden: ”Nu börjas det… Sentimentala gråt-inlägg är det väl lite väl tidigt för, Ellen?” Ni har isåfall en poäng. Så därför sätter vi punkt där för idag. Ta väl hand om er (och era eventuella knaskatter) så ska jag göra detsamma.
Kram!
sign_black

Min sommar hittills

Som svensk student är sommaren tiden på året då uttrycket Carpe Diem fordras och förväntas levas ut till fullo. Njut av allt, ta vara på tiden, hinn med allt du inte hinner annars. Lite komplex får man alltid, då när man mot slutet av denna period försöker bena i vad sjutton man egentligen haft för sig.
Men hur väl eller illa jag än tagit mig an det latinska språkets uppmaning på en daglig basis, har jag faktiskt lyckats packa in en hel del.

Midsommar
_MG_9148_MG_9098

Estland (campingsemester med familjen)
_MG_9964_MG_9767_MG_0171_MG_9825

Åland (vandringstripp med syster Sara)
Å_330Å_350Å_184Å_186
Klandra mig inte^, den såg realistisk ut på håll.

Och träffat underbar släkt och fantastiska vänner. Sommaren 2015 får en klar tummen upp.

Creds till Sara Löwgren för alla fina bilder.

Kram!
sign_black

Förberedelser pt. 2

Bild

När man tänker på juli månad, associerar man nog vanligen till heta dagar av slaviskt badande och glassätande under den så evigt gassande solen. Men sen så bor vi ju i Sverige också och den där svettiga föreställningen om sommarmånaden juli är nog mer idyllisk än sanningsenlig. Men det är inget att klaga på – inte alls. För om vädret varit enligt förväntan, har jag svårt att tro att jag skulle fått idén att sticka en halsduk med en kopp te intill mig. Som fallet nu blev (vad gäller solens medverkan, eller snarare brist på medverkan), kändes det som väldisponerad tid att maska för maska ordna mig en liten värmeanläggning att ha i Kalla Norge.
20150723_12421920150727_075322Därja.
Igår var det förresten tre veckor kvar. TRE.
För fem och en halv månad (snart 24 veckor) sedan, fick jag mitt besked. Hur i all världen 27 veckor kvar blev till 3 så fort, förblir ett mysterium. Men exalterad är jag. Och varm om halsen håller jag mig numera, och det är alltid bra. Visst? Visst.

Kram!
sign_black