Off we go!

Sista dagen hemma spenderades (spenderas) med min familj och en något efterhängsam känsla av vemod och sentimentalitet. Men jag måste på allvar sluta behandla situationen som om det vore min död. För sjutton gubbar, jag kommer ju hem (a.k.a återuppstår) om fyra månader. Att ta farväl smärtar ändå, men det är inte för evigt. Chill-i-dill.

Jag och syster Sara gick ut och fotade lite. Dels var det ett ypperligt tillfälle till övning av väsk-konk, dels så är det här en Början på något, värd att föreviga. Här är hursomhelst resultaten:

_MG_1241
(Ser ni? En hand till övers för en enormt fet rullväska. Det här kommer gå galant.)

_MG_1256
Antingen är jag extremt miljömedveten, står pall och tar mig till Norge till fots. Eller så har jag gått ett par meter från garageuppfarten bara för att försöka se lite mer ”ett-med-naturen” ut. Hm…

_MG_1265

Någon gång strax innan sommarlovet startat, påbörjade jag en nedräkning.
Whiteboard-tavlan i mitt rum har sedan dess haft en fras ur norska nationalsången nedkluttrad på sig, ihop med en siffra, tickandes neråt i rasande fart.
PicMonkey Collage
Det är häftigt att i efterhand titta på det. För varje tiotal jag passerat har känts som en milstolpe. Jag undrar vad det gör nollan till. Maratonstolpe?

Kollektivtrafik erbjuder lite varierande kvalité av wi-fi, så jag får helt enkelt säga att vi hörs när vi hörs. Blir det inte inom de närmsta dagarna, så blir det någon dag därefter.

Ta väl hand om Sverige (och dess invånare), tills jag återkommer. Kram!
sign_black

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>