2016 – varmt välkommen!

God jul och gott nytt år allesammans (tänker man RCN-standard, så kommer denna hälsning helt i tid – åtminstone inte besvärande för sent. Vi är vana vid lika olika uppfattning om hur viktigt det är att vara i tid, så det här skulle nog anses acceptabelt)!

_MG_2190 _MG_2567 _MG_2592 _MG_2080 _MG_2158

Lite bilder från jul och nyår. Creds till systrami Sara Löwgren, som för övrigt börjat blogga. Kika in vettja!

Nu har vi vinkat 2015 adjö och öppnat våra famnar för ett 2016 som sneglat på oss ett tag med tindrande ögon. Förbluffande hur avståndet mellan två nyårsaftnar kunde visa sig vara så litet. 2015 försvann i en liten puff, och positivt är väl det. Tiden går ju som bekant fort när man har kul.

För mig var 2015 en helt magisk kollektion bestående av 365 unika och fascinerande dagar. Speciellt de på RCN, det må jag ändå säga.

Vad 2016 har att ge oss, kan jag omöjligen svara på. Men må alla världens högre makter (och de på nere på jorden) komma samman för att göra det mindre våldsamt och mindre katastrofalt än 2015 blev globalt. Jag är inte sådär extremt imponerad av idén om nyårslöften, men om jag ska bortse ifrån det och dra till med ett i alla fall, så blir det utan tvekan att själv göra allt jag kan för att bidra till vad jag nyss vädjade om. Också att kramas mer, för om än i mikroskopisk utsträckning, så tror jag att det är ett steg i riktningen mot en fredligare planet.

Ta väl hand om er, och låt 2016 bli ett år vi efteråt minns med stolthet. Det är helt upp till oss, så fatta beslut med det i åtanke.
Kram!

sign_black

Firande och allmänt julmys

GLAD FÖRSTA DECEMBER!

I förra veckan provade jag på isländskt julbak. Vi hade rumsmys och bakade en tomtesäck full med kakor. Jösses vad med kakor. Men islänska sötsaker får en klar tummen upp. Se för er själva, ser de inte alldeles juliga ut?
20151125_200134
Smaskens!

Vi hängde också upp vårt träd och klädde det med vad vi hade till hands. Är det inte bedårande? Jag tycker det var en rätt klipsk lösning på problemet med att vi inte har någon granbelysning – att hänga den under lampan råder ju bot på bristen av ljus.

20151123_170713_2
Fick lite hjälp av grannen Theo (United Kingdom) också. Tack tack.

I lördags kväll firade vi Thanksgiving. Konceptet var enkelt; ville man komma, lagade man en sidorätt (till kalkonen) och tog med en tom tallrik. Det funkade otroligt bra, och vi hade en så massiv buffé att det knappt märktes när  alla tagit. Thanksgiving är för övrigt en så fantastiskt vacker tradition. Det handlar inte om att handla massa prylar – det enda viktiga är att visa tacksamhet och kärlek. Det var en underbar kväll, kort sagt.

Thanksgiving
Jag och Ms. Amerika (Faith). 

Thanksgiving_dinner
Det här var väl på ett ungefär en tredjedel av det hela.

received_1099824023370833
Såhär satt vi. Amanda (Åland) ska ha creds för den häftiga bilden.

I söndags kväll hade vi födelsedagskalas för Bee (Blessing) som fyllde 19. Med en massa afrikaner hade vi fest i vårt rum. Det blev mycket afrikanskt skakande (herregud, jag är helt fascinerad. Hur kan de röra sig så? Jäkla magiskt, alltså) och sjungande, och även mycket ätande. Vi alla hade förberett något, och det blev tillsammans ganska extremt. Men Blessing var rörd till tårar, och vi hade jätteroligt.

20151129_192324_2
MYS!


Om en vecka far jag hem. Det är en stor lättnad. Jag trivs som saffran i en lussekatt här, och jag vill inte hem i den meningen, men livet på RCN är extremt intensivt. Det måste ändå sägas.
Om jag lite metaforiskt ska försöka förklara; Livet är saft. Livet utanför RCN är den blandade saften, medan livet på RCN är det rena koncentratet. De innehåller på ett ungefär lika mängd drama, plugg, (förstås inte lika mycket internationella tillställningar, shower, ja, RCN-grejer) träning, osv. Men allt sker så mycket mer intensivt på RCN. Det är packat i en laxask. Det är underbart, men också slitsamt. Därav är jag en månads vinterlov om en vecka, evigt tacksam.

OBS, SNÖ:
20151122_110955

Okej, vänner. Ha en fantastisk vecka, så hörs vi när vi hörs.
Kram,
sign_black

 

Julen kryper sig allt närmre…

God morgon, tomtenissar!
Julen hänger i luften här i Flekke-trakterna (med tanke på ljusslingorna som hänger i träden, så är det ganska bokstavligt talat sant). Veckan bjöd på mycket roligheter;

I tisdags hade jag advisor dinner (advisorn är en lärare som du – och ungefär tio till – blivit tilldelad som mentor, både akademiskt och allmänt) bestående av pizza – nomnom. Det var också en tjej (före detta RCN-elev) från Röda Korset som kom och pratade om vad hon gör där. Väldigt inspirerande!

I onsdags började vi med MUN (Model United Nations) som är en simulation av Förenta Nationerna. Vi blir indelade i olika kommittéer och vi (som delegater) representerar ett land var. Sedan debatterar vi stora världsproblem och försöker nå lösningar. Det hela är extremt seriöst, och kavaj, att tala om sig själv i tredje person och att klappra runt rakryggad i höga klackar är liksom förväntat. Men detta pretensiösa rollspel gav mersmak. Jag ser fram emot framtida sessioner!

12241716_1648832735398264_5750520970797300301_n 12227139_1648832582064946_2819229390019360428_n
Finklädda för MUN blev vi sugna på rum-selfie. Tyvärr saknar vi Pauliii på de här bilderna. 

I torsdags åkte jag till Mottak och fick lära mig lite arabiska, äta fantastiskt bröd och skratta mig alldeles kramp-kindad tillsammans med de underbara flyktingar som bor där.

I fredags hade vi advisor day, som för min grupp innebar hemlagad frukost, svenskt fika med kladdkaka och pluggmys. Efter detta hade vi vinterljus/ välkomnande av julen. Vi drack glögg invid ett bål och sjöng julsånger med ukulele-komp. Fantastiskt glädjande och rogivande.
På kvällen kom en gäst-talare från Collage of the Atlantic och föreläste om klimat, och i samband med detta anordnade LEAF (välgörenhetsgrupp som jag är med i som jobbar med miljö och klimat) ett kafé, så det var jag på under kvällen.

12239155_1033099346755111_5793097179065049157_o 11236565_1033099343421778_740221878170538056_o
Creds till Edmund för bilderna ovan.
20151120_170752
Så otroligt mysigt!

Igår kom första snön. SENSATION. För så många var det första gången, och även fast det var ett mycket sparsamt lager, tog det nybörjarna med storm. Det var en sådär mysigt bitande kall dag, och det hela var fantastiskt vackert. Vi passade på att ta med lite grönska in och fick än lite mer julstämning i oss.

20151119_141346
Lite vackert är det här ändå… 
12247985_1096230400387549_6770666742009857549_o
Heja skogsmullarna.

20151122_085619
Hej mitt vinterland, nu är jag här… 

Idag är pluggdag. Standard-söndag. Men idag är också dagen då jag kan konstatera att jag om 18 dagar far hem. 18?! 18. Helt sjukt. Tiden, alltså… Märkligt ting.
Ha en fin vecka, tomtenissar, så ska jag ha det också. KRAM
sign_black

Den helg som passerade så ogenerat

Nyss var det fredags-tagg, nu är det dags att ladda för ny vecka. Det skedde utan fartregulerande vägbulor.

En vecka sedan novemberlovet tog slut har gått och bara tre och en halv återstår till vinterlov (jullov), sedan har jag slutfört en fjärdedel av min tid här. Hemska tanke. Men ska bli skönt med jullov åtminstone.

Den gångna veckan har spenderats med att öva som hyenor inför European Show och att uppmärksamma sexulitet (det var så kallad Sexuality Week). I torsdags kväll (kvällen innan vi hade vårt sista genrep) blev jag och Tess ombedda att hitta på ett sång-framträdande, så lite smått stressade övade vi oss fram till en två-stämmig cover på Sanna Nielsens ”Undo”, som på själva showen faktiskt gick bra.
Fredagen innefattade som nämnt sista  genrep, men även Ask-a-gay-panel, som var en tillställning där alla som velat fått ställa frågor till GAS (Gender and Sexuality gruppen på skolan) som de sedan hade en panel (med extrem mångfald av olika sexualiteter) att besvara. Panelen bestod av elever som talade ur sitt personliga perspektiv. Riktigt intressant! Av respekt för de modiga studenter med blandade historier som satt i panelen, togs inga bilder.

Igår var det en ganska hektisk dag, för att lägga fram till milt. Hektik behöver inte nödvändigtvis vara negtivt, och det bevisade gårdagen, då det var en fantastiskt givande och rolig dag. Det var den så kallade European Day.
Dagen började med ett möte med ett par av kommittémedlemmarna från svenska kommittén som var på besök på skolan. Vi åt mängdvis med svenskt godis (Marabou, Alhgrens bilar, etc.) och pratade om livet. Därefter skulle vi förbereda en bazaar (som igår innebar att alla europeiska länder hade ett stånd och presenterade sitt land, sin kultur, och vad man nu ville att icke-européer skulle veta om ens hemland), och jag var ledande för det svenska hörnet (där vi bjöd på godis, chokladbollar, fun facts, oöversättliga svenska ord och massvis med svensk musik). Efter bazaaren var det European Dinner vilken bestod av diverse rätter som elever lagat från sin kulturer. Med magen full, sprang vi tillbaka och klädde om för att gå och ta del i European Show, vilket var otroligt kul och lyckat. Därefter var det European Party, alltså en dansfest med europeisk musik (det blev mycket skandinaviskt ravande, men det är baske mig en del av de skandinavier vi är, så med huvudet – och knytnävarna – högt, dansade vi oss igenom hela kvällen med stolthet). Ett rågat kryddmått ”europeisk” blev det alltså (inga små nypor, här inte).

20151115_141051_small
20151114_144252
Danskarnas ståhej. 

20151114_151359
Svenskarnas SVERIGE-hörn. Herregud, jag har aldrig känt mig mer nationalistisk. I folkdräkt omringad av ungefär 8 svenska flaggor, Ahlgrens, Marabou, pepparkakor, stickade mössor och med ABBA i bakgrunden. Alla dagar i veckan (med undantag för European Day) hade jag känt mig något sånär obekväm – liksom lite för mycket åt SD-hållet.

Idag är den stora pluggdagen, då det inte hanns med något åt hållet igår. Men det är lite mysigt att sitta med utsikt över fjorden och läsa biokemi, sade hon som en äkta IB-student.

Snapchat-3136363632946857388
Dagen… 

Jo! Spännande nyheter. Jag har fått tillgång till videon av vår a capella akt från First Year Show. Om ni klickar här kan ni se den också. Hoppas ni tycker om det!

Heads up för en fin vecka framför oss. Ha det! Kram
sign_black

November break såhär långt

Hallå i stugan!

Återvänd hem till Småland är jag i skrivande stund. Med en kopp (hemma-)kaffe i handen sitter jag ännu en gång i fåtöljen jag suttit i så många kvällar förr (men inte på ett ganska bra tag nu). Det hela känns konstigt normalt. Det är som att jag aldrig åkte. Men nu ska jag berätta om mitt lov i lite mer kronologisk ordning.

I fredags gick vi på ledighet. Taggade på att få rejält med sömn och återhämtning var vi. Omkring hälften stannade på campus för en veckas avkoppling och aktiviteter (att stanna är baske mig då inte ett dåligt alternativ!), medan resten lämnade sina hörn tomma. Jag tillhör den senare halvan. Familjen Löwgren kom i svenskregistrerad bil bland alla norska, och hämtade upp mig från campus. Vi åkte till en liten autentisk, norsk, fjäll-lik och koselig (svenska = mysig) stuga, ungefär 1 mil ifrån skolan. Där stannade vi över helgen och åt mat som fick mina smaklökar att joddla. Det blev mycket vilande , då jag var sjuk veckan före lovet, men även en del promenader i de otroliga omgivningar jag bor i. Vi besökte campus, så att min familj fick träffa min roomies, osv.

20151102_191709_small
Min fina familj. Tack för att ni kom med en så stor laddning av MYS.

20151102_191736_small
Men IB-student är jag fortfarande, och lite uppsats var tvungen att skrivas. Fast med en kopp kaffe, levande ljus, en varm kamin precis intill och en familj som gav positiva pushar, kändes det helt överkomligt.

Igår (tisdag) begav vi oss mot hemstaden. Efter 15h i bil, steg jag in i mitt hus. Mitt hem. Men det är här det hela är så märkligt. Jag lämnade mitt hem (RCN) för att åka hem (till Småland). Jag är lite splittrad och ganska välsignad. Det är inte alla som kan säga att de har två helt fantastiska hem. Det känns skönt att komma hit, trots att jag saknar RCN.

Idag har jag träffat mina småländska kompisar. Det var precis som om jag aldrig åkt. Vi hade det jättebra! Ikväll lagade jag och syster Sara mysmiddag, och ska snart se på film och äta popcorn. Jovisst, att komma till huset har då sina fördelar.

20151104_181835_Small
Systermiddagen vi framställde. Gode mathimmel. 

Att sova ensam i ett helt tyst och mörkt rum kändes väldigt underligt, och att vakna och ha ett helt hus för sig själv var rent av bisarrt. Var är alla? Det kändes overkligt.

På fredag far jag till Norge igen, för att möta upp Vemund i Oslo. Det ser jag fram emot! Det här lovet har hittils (och jag är ganska säker på att det kommer fortsätta i samma spår) varit underbart. Tack allihop! Ni är fantastiska! Kram
sign_black

Just där skåpet skall stå

God måndag, nära och kära!

Jag har ett trevligt faktum att dela med mig av; First Year Show blev faktiskt av i torsdags kväll. Efter att ha blivit framflyttad omkring fem gånger visade vi att det varit värt väntan. Det hela blev riktigt lyckat, och jag är så väldigt stolt över alla mina co-years. Jag kommer få tillgång till filmupptagningen av showen, men för nu har jag ett par bilder (med creds till Ket Ruenpong):

First_Year_Show_1
Magnus (Färöarna) som var en av våra show-värdar, och Roche (Canada) som hade rap-duell.

First_Year_Show_2
Ett av numren jag medverkade i. Vi gjorde en tolkning av Disney’s ”Let it go” fast på omkring 20 olika språk. Vi sjöng på språket som är från landet vi är ifrån. För att trycka på det lite mer, hade vi som ni ser även flaggor. Totalt var vi ungefär 20, men det här var precis i början av akten (så alla var inte på scen än). Jag är längst till vänster (kanske uppenbart med tanke på flaggan…).

First_Year_Show_3
Från vänster: Richard (Ghana) på trummor, Adrian (Malaysia/UK) på gitarr, Arian (Sverige/UK) på gitarr och sång, María (Colombia) på bas. Ett helt sjukt bra nummer. De alla är musikaliska genier.

12039376_1227511823941510_3076410283942816783_n
Jaja, jag ser hög ut.
Här är i alla fall vår a capella akt. Det gick riktigt bra, och det tackar jag högre makter för. Denna akt var anledningen till fjärilarna i magen, kan jag ju medge. Jösses, så nervös jag var. Kanske därför jag ser så påtänd ut.
Från vänster: Dan (Sverige, min svensklärare för att vara lite mer precis. Han har världens skönaste bas-stämma), jagMaja (Sverige), Tess (Nederländerna) och Vemund (Norge). Kul hade vi i alla fall.

Igår kväll hade vi svensk gathering organiserad av förstaåringar. Vi slog på stort.
20151025_192852_abeled
Skåda denna fantastiska mat. Gode värld. Smaksensation. Sedan hade vi också köttbullar, förstås.

20151025_203519_small
Observera hunden… Disk-hjälp, kallas det visst.


20151025_190913(0)_small
Mästerkockarna.


20151025_204658_small 20151025_204715_small
Och inte att utesluta: HELA HAVET STORMAR till toner av det mesta svenska vi kunde komma på: Ted Gärdestad, ABBA, etc.

Nu är det sista veckan innan novemberlov. Känns skönt! Och veckan kommer  gå fort, för de gör de alltid.
Ha en skön vecka  (ett skönt lov, för många av er)! Kram!
sign_black

Jaha nähä, 17 blev jag ju välbehållen

First Year Show, sade någon? Framflyttad till torsdag på grund av bristningfällig organisation och planering. Nåväl, sådant händer. Nu hinner vi åtminstone öva mer, vilket vid närmare eftertanke inte är tokigt alls. Det är snarare väldigt bra.

Men även utan show blev jag sjutton, och födelsedagen i sig var rätt hänförade. När jag vaknade låg presenter och lappar på mitt skrivbord. Vid frukosten blev det mycket kramande och ännu mer söta lappar och presenter. Dagen fortsatte med glada överraskningar och allmän kärlek. Ett prov skrev jag och ett fick jag tillbaka, och båda kändes bra, vilket är en sjudundrans födelsedagspresent bara det.
På kvällen hade vi run-through av First Year Show, vilket är som ett genrep, fast det inte är det sista. Det hela gick lite på sniskan, så det faktum att spektaklet är framflyttat är en välsignelse. Fast bra kommer det bli, och roligt hade jag ändå. Så att spendera 5 timmar på ett rostigt genrep var inte mig emot.
In på de sena timmarna när vi var klara, gick jag till mitt rum. Välkomnad (och mäkta förvånad) av vänner, kakor, popcorn, chips, dricka och MYS satt vi uppe halva natten och pratade. Resumé: Min födelsedag var helt fantastisk. Jag hade inte kunnat önska mig något bättre. TACK alla som gjorde den så fin, ni är underbara.

PicMonkey Collage 20151018_182318_sm
Faith knöt mig detta armbandet. Så duktig!

20151018_182420_small
Tess vek de här UNDERBARA elefanterna. Hon är fantastiskt duktig på orgami, och hon råkar veta att jag älskar elefanter. Voila!


20151018_182426_small
Tack allihop!

Igår var jag på en demonstration för A21, vilket är en kampanj emot trafficking/människohandel. Jag var med och dansade en berättande koreografi om trafficking. Jag tror vi lyckades förmedla vårt budskap, och det hela gick väl.

received_940180219361853 received_940180456028496 (1)

Jag hade hursomhelst en väldigt bra helg. Hoppas ni säger som jag. Kram!
sign_black

Två dagar kvar…

… Tills det stora eventet äger rum. First Year Show, som inneburit sex veckor av förberedelser, går av stapeln. Jag är otroligt exalterad! Jag kan tyvärr inte berätta något om akterna, eftersom (som diskuterat tidigare) möjligheten finns att en nyfiken andraåring skrollar genom det här inlägget, och då skulle hela överraskningsmomentet gå i sophinken. Men jag kan åtminstone meddela att nerverna börjar göra sig påminda i magen min. Fladdrande fjärilvingar kittlas, vilket för allt i världen inte behöver vara något negativt. Jag hoppas bara att de inte utvecklas till örn-klor och förstör alltihop. Nåväl, jag har ju tydligen någon form av koppling till fjärilar, så kanske kan jag hålla dem i skick.

Om två dagar är det också min födelsedag, och jag får ju baske mig århundradets firande. En hel show i min ära. Inte hade ni väl behövt… Nej då, men det är ett trevligt sammanträffande.
Häromdagen när  jag kom in i dayroom såg jag också följande:

20151010_135410_small

Blev otroligt rörd. Vilka himla rara människor jag har runt mig, va? Jag ville bara omfamna hela Sweden House. Plus att jag fick ett kort från mormor och morfar, och ett paket från familjen (”Öppnas 16 okt!”). I alla nyhetsrapporteringar om förskräckliga människor och handlingar, är det så fantastiskt att bli påmind om alla dessa varma, underbara, själar som omger oss. Så tack älskade familj (inkluderat mormor och morfar) för uppvaktelsen. Det gjorde min dag!

20151014_195918
Så spännande!

20151014_195930_small
Saknar er, älskade morföräldrar. 

Igår kväll gästades vi av ett jazz band med opretensiös intention och underbar utstrålning. Själva musiken var lite rufsig – på ett skönt sätt, den kändes liksom improviserad. Med det sagt, menar jag inte på något sätt att de inte var samspelta (för de alla fyra var musikaliska genier), men det kändes lite som att dra hem till någons garage-gig. Spelningen får hur som helst en stor tummen upp. Edmund Cluett ska också ha creds för bilderna som fångade det hela väldigt bra:

Jazz_Edmund Jazz_Edmund2

Imorgon har vi Global Concern hela dagen, vilket består i workshops och föreläsningar om ett ämne som universiellt är ett problem. Denna gången handlar det om miljö och hållbar utveckling. Ska bli intressant. Sen är det Fredag. Då smäller det.

Ha det så bra! Jag hör av mig efter showen med förhoppningsvis strålande nyheter om stående ovationer och så vidare. Man kan ju i alla fall få hoppas. KRAM!

sign_black

Tillbaka till verkligheten

Med gammal energi utbytt mot ny, sitter jag åter vid mitt skrivbord. Fem dagar passerade i rasande fart, och jag ska nu försöka återberätta denna mirakulösa vecka för er.

I måndags gav vi oss iväg (fjorton elever och tre lärare) med enorma ryggsäckar, fyllda med kläder och mat. Mängder med mat. Vi gick upp över berget och ned i dalen bakom, genom en skog som var som skapad av John Bauer.
När vi kom fram fick vi första direktivet: Undan med alla klockor. Där och då uteslöt vi något som annars tas så för givet; Tiden.

IMG_9812b_small
Redo för avfärd.

12080809_937237909656084_248376454_n
Heggness!

Varje dag vaknade vi av att solljuset trängde sig in genom de små fönstren i trästugan. I lugn och ro (som allting under de här dagarna) steg vi upp, gjorde frukost, för att lite senare greppa papper och penna och ge oss ut i naturen. Varhelst vi kände för att befinna oss, befann vi oss. Och vi skrev tills vi var uttömda på kreativitet. Dikt efter dikt, den ena novellen efter den andra, egentligen vad som helst som kom till tanke. När hungern kom, drog vi oss mot köket och lagade fantastiska måltider, och för att återfinna inspiration, gav vi oss varje dag ut på en vandring. Upp på ett berg, genom en mossklädd trollskog, ned till fjorden…

12087488_1667252570159633_231516144_n
En dag då solen försvunnit ifrån dalen där Heggness ligger, sade vi: ”Låt oss gå till solen”, och här ovan har vi beviset för att vi fullföljde uppgiften.

12083610_981749638557898_1544244761_n
Jag och Marta (Italien).

12092246_1667252513492972_2128400221_n
MAT!

12092305_981750371891158_949512412_n
Ordverkstad.

En av nätterna sov jag utomhus under bar himmel. Det hela började väldigt romantiskt, med en grupp vänner i en stor klump av madrasser och djupa konversationer, och slutade med ett par blöta, huttrande, människor på verandan (under tak). Heggness ligger trots allt i regnparadiset Norge (även om det kändes som ett helt annat universum), vilket inte fick förglömmas.

Näst sista dagen var ”Silent day”, vilket innebar att vi skulle vara tysta hela dagen. Vi gick på solo-vandring, vilket innebar att strosa omkring eller bestiga berg (ribban lade man själv) ensam. Tankar gavs utrymme som aldrig förr, och det hela var ren meditation.

Kvällarna spenderades med mat, skratt, sång, uppläsning av skrifterna, prat och så småningom kröp vi till kojs då tröttheten kom krypandes.

12080795_1667252530159637_561846521_n
Högläsning av texterna vi åstadkommit.

IMG_9880_small
Mycket sång och skratt. Jag älskar den genuina glädjen i den här bilden, den är så väldigt representativ.

På det hela kan jag säga att det här var en av de bästa veckorna jag upplevt. Jag vet inte om man kan ranka veckor, men isåfall kommer den här baske mig bra högt på den listan. Jag har sällan känt mig så här utvilad, förnyad, avslappnad, lycklig. Heggness var fantastiskt och jag vet inte hur jag bättre ska utrycka det. Att gå tillbaka till att leva så simpelt, så avskalat, var underbart. Jag är generellt ganska anti teknologi, så det här får de största tummarna upp jag kan åstadkomma.

Och en bunt av blandade bilder (för att kompensera för avsaknaden i förra inlägget):
12067387_1667252396826317_676014287_n
Japp, jag har snyggaste tjejen på campus i mitt rum. Paula (Chile) tog det här med att bli ett med naturen på ganska stort allvar.

12077287_937237769656098_2093211088_n
12092697_1667252470159643_915024710_n
Skrivbok och svamp. Också väldigt representativt.

IMG_9836_small IMG_9851_small
Jag blev kompis med en fjäril. Det var helt makalöst! Den satt så länge, och när den väl flög iväg kom den tillbaka och fortsatte klättra omkring på min hand. 

Väl bekomme. Kram!
sign_black

Bildlös tillbakablick

Med varning för att detta inlägg blir ap-trist: 

Hej!

Denna vecka föll det helt i glömska att fotografera, varför jag nu inte har några bilder att visa er. Jag kan ändå berätta, men som sagt; jag varnar för att det blir långtråkigt. Nåväl. Ni är fria att klicka  er härifrån om det skulle vara så.

I tisdags hade vi skandinavisk filmkväll. Vi såg filmatiseringen av ”Populärmusik från Vittula”, då vi alla har läst boken i våra litteraturklasser. Jag och Maja (Sverige) for därför till Flekke för att handla tilltugg. Vi ville ha bullar, men sortimentet var lite för begränsat för våra förhoppningar, så vi köpte en blandmix vetebollar (som de hette på norska), som vi efter mycket besvär helt enkelt döpte om till veteplättar. Degen ville inte samarbete, enkelt som så, men gott blev det. Och något att bre jordnötssmör och nutella på fick vi trots allt.

I onsdags kom Dr. Geir Lundestad (före detta medlem i kommittén för Nobels fredspris) och föreläste om fredsprisets inverkan i världen. Det var intressant!

I fredags åkte alla nordiska (och de som läser norska) till Førde, som är en ganska stor stad 1.15 timmes bussfärd ifrån campus, för att se pjäsen Samfunnets støtter av Henrik Ibsen. Vi hade först lite fritid i Førde, som bland annat spenderades med kaffe – MUMS. Själva teatern var för övrigt riktigt bra. Handlingen var något förvirrande, men skådespeleriet och dramatiken var i toppklass.
Det känns alltid så märkligt att komma utanför campus. Var än vi såg, fanns där  människor som vi inte kände eller inte visste namnet på. Herregud. Det var otroligt. I Flekke är man van att känna igen varenda kotte (småstads-fenomen), men i Førde bland trafikljus (till och med det kändes ovant) fanns ansikten som var obekanta. Jisses.

Denna helgen står uppriktigt ingenting på schemat. Vi laddar bara inför PBL (Project Based Learning), som för mig innebär en tripp till Heggness (en stuga på andra sidan berget). Vi ska gå på hikes, få lektioner i kreativt skrivande, vara utan både tid och teknologi (klockor, telefoner, datorer och allt liknande är strängt förbjudet), laga mat, meditera och få inre frid och tillfredsställelse. Jag ser fram emot det väldigt mycket. Efter denna vecka som innefattade fyra prov, en presentation och en inlämning, så känns en paus som denna helt på sin plats.

PicMonkey Collage
En bild fixade jag fram i alla fall. Mitt hjärta brister lite av att titta på den, men det är för sött för att hålla för mig själv. Se på dem. Så fluffiga och så fantastiskt kramvänliga. Jag saknar dem verkligen, men om fyra veckor för jag åtminstone träffa halva styrkan (då familjen kommer för att besöka mig på mitt novemberlov och tar med hundarna). HÅLL UT, ELLEN. 

Jag hoppas att veckan varit snäll mot er också (och att ni pallrade er igenom detta mög av text utan att falla i sömn), så hörs vi efter mina fem dagar i Heggness. Kram!
sign_black